fredag 14 augusti 2020

 

Guoutelisjaure 30 juni – 1 juli 2013

Så var det då dags att ta sig till ett av mina favoritvatten inom Ohredahke sameby, nämligen Guoutelisjaure på Bastunäsfjället. Vi hade kollat in SMHI:s webbsida där de hade en prognos om att det skulle vara behagligt fiskeväder under söndag och måndag, och att det förmodligen skulle börja regna vid 10-tiden på tisdag förmiddag. Vi planerade därför en fisketur till Guoutelisjaure där vi var tvungna att vara morgonpigga på tisdag morgon för att förhoppningsvis slippa regnet under vår vandring tillbaks till bilen.

Med bil begav vi oss därför iväg under söndag morgon till vägs ände på en skogsbilväg nordväst om Inviken. Där lastade vi ur våra ryggsäckar, sovsäckar, liggunderlag och fiskeutrustning. Därefter var det sedan dags att snöra på sig vandringskängorna, ta ett djupt andetag för att sedan spänna fast den välfyllda ryggsäcken. Nu hade vi ca 5 km vandring med ca 300 m stigning framför oss genom ett mindre kalhygge, granskog ett antal mindre myrar, fjällbjörkskog och fjällhed med dvärgbjörkar och videsnår. Vandringen till Guoutelisjaure tog ca 2 timmar, och vi var framme vid 12-tiden på dagen.


Efter byte av den genom svett genomblöta skjortan till en torr, var det sedan dags att göra i ordning fiskeutrustningen och prova fisket innan vi tänkte slå upp tältet och sedan få i oss lite mat. Vinden var svag västlig in mot den sida vi befann oss. Jag började med att testa med ett av mina favoritdrag, nämligen en koppardroppen. Det verkade vara fisk på gång då jag redan vid mitt första kasta fick en öring att nappa, en öring som tyvärr lyckades hoppa lös från draget. Ytterligare några kast med detta drag gav endast några ”duttanden” med antydan att det fanns fisk, men ingen tillräckligt intresserad för att nappa så att man kunde dra upp den ur vattnet. Jag tog därför mitt andra haspelspö avsett för mete. Krokade fast en daggmask på kroken och kastade ut flötet. Det nappade nästan genast. Dagens första öring var fångad. Ny mask på kroken, och ut med flötet igen. Napp igen. Nappandet fortsatte sedan i flera timmar innan vi kände oss rejält hungriga, och lagade till mat vid 16-tiden.

Vi åt mat, slog upp tältet och placerade utrustningen i tältet. Därefter var det dags att börja fisket igen. Vi tänkte nu prova fiskelyckan några hundra meter längre väster ut längs den södra sidan. Det dröjde inte länge förrän vi fick våra första öringar. Det nappade bra tills vi vid 22-tiden kände att det var dags att laga till mat och få någonting i magen.


Efter intag av fruktsoppa och några smörgåsar var det dags att prova fiskelyckan igen. Nu hade det blivit spegelblankt och börjat att vaka över stora delar av sjön. Då det nu inte blåste så att masken lätt kunde locka till napp, så var det lite längre mellan nappen. Men det fortsatte i alla fall att nappa till fram mot midnatt då vi avbröt fisket för att gå och lägga oss. Samtidigt hade vi bestämt oss för att redan under måndag förmiddag vandra mot bilen. Detta då vi ansåg att vi fått nog med fisk.

Vi kunde alltså efter 12 timmars fiske konstatera att detta hade varit det mest lyckade fiske vi upplevt i denna sjö.

Efter en natt med inte allt för bra sömn var det i alla fall dags att gå upp vid 8-tiden då det började kännas som en bastu i tältet. Det var en strålande morgon, med en vind som ändrat riktning från väst till syd. Men hur gärna vi skulle vilja vara kvar och fiska i dag också, så hade vi konstaterat att vi inte hade några lämpliga kärl att förvara fisken i. Vi rev tältet, åt en rejäl frukost, och packade våra ryggsäckar. Ryggsäckar som nu var betydligt tyngre än när vi gick hit.

Efter en vandring med många vilopauser kändes det sedan oerhört skönt att äntligen komma tillbaks till bilen och ta av sig den tunga ryggsäcken. Vi kunde konstatera att årets fisketur till Guoutelisjaure inte kan anses annat än en fantastisk fiskelycka som kommer att vara svårslagen.